Ja, detta en komplex fråga.

Själv cyklar jag gärna så mycket som möjligt, helst på säkra cykelvägar. Ju fler som cyklar desto bättre.

Ett litet problem är dock att cyklister inte betalar för sina cykelvägar på samma sätt som bilister. Vidare är det inte lika upphetsande att cykla vintertid i snömodd som en solig vårdag.

Ännu så länge är det skattefritt att äga och att använda en cykel. Om jag inte missminner mig så är det till stor del bilismen som via fordonsskatten, direkt eller indirekt, bekostar cykeltrafikens utbyggnad tillsammans med kommunerna.

Med andra ord behöver kanske vi fordonsskatten för att bekosta bättre cykelbanor i framtiden. Det är nog svårt att radikalt minska bilismen, men med smartare reseplanering, förnyelsebara bränslen, etc. ska nog tillsammans få till det.

Folkpartiet Liberalerna på Lidingö värnar om en god miljö och en god trafikmiljö samt stödjer ambitionerna att minska energiåtgången - och härmed även fossila utsläpp - i såväl bostäder som i trafiksystemen. En god resurshushållning är därför ett självklart mål även inom miljöpolitiken.

Utgångspunkten för en liberal trafik- och miljöstrategi måste grundas på förståelsen att trafik och transporter utgör en härledd efterfrågan, således inte är ett självändamål utan att de genomförs för att uppnå något annat än själva transporten. Förklaringarna till att transporterna ser ut som de gör finns i boendet, arbetslivet, fritiden och de relationer, som finns mellan människor, företag och samhällsfunktioner med nästan oändligt många aktiviteter och verksamheter. Åtgärder inom trafiksystemet får effekter både inom trafiksystemet och ännu mer på resten av samhället.

Det som gör transportpolitiken svåröverskådlig och transportsystemet svårt att påverka är att det bara är de enskilda individerna, hushållen och företagen som har kännedom om och möjlighet att överblicka alla de förhållanden som bör få påverka transporterna och att detta följaktligen är dolt för politiker och planerare.

En liberal slutsats är att det blir oöverskådliga konsekvenser av att försöka detaljstyra trafiken och resenärerna med exakta mål om hur många procent, som ska åka det ena och det andra färdsättet.

Några utgångspunkter för en liberal trafikmiljöstrategi för Lidingö:

1. De olika trafikslagen bör prissättas samhällsekonomiskt effektivt, så att varje trafikslag bär sina egna kostnader, inkl. dess externa effekter, som buller, avgaser, trängsel och olyckor. I Stockholm finns redan biltullar, med vars hjälp trängsel, olyckor och utsläpp begränsas.

2. Valfrihet i färdmedelsvalet bör vara en liberal ledstjärna. Detta betyder ett decentraliserat beslutsfattande till trafikanterna, som själva väljer det för dem bästa färdsättet. Behovet av central detaljreglering av färdmedelsvalet bortfaller härmed. Med trafikpolitiskt motiverade avgifter, tillstånd och förbud kan utbud, hastigheter och efterfrågan regleras och styras i riktning mot ökad trafiksäkerhet, minskade utsläpp och bättre framkomlighet; men detta är något helt annat än att genom offentliga påbud föreskriva att en viss andel resenärer ska bete sig på ett visst sätt.

3. Alla slags trafikanter är människor, även bilister.

4. Det måste skapas en balans mellan efterfråga och utbud på vägkapacitet för privatbilar och för yrkestrafiken, liksom för kollektivtrafiken och för gång- och cykeltrafiken, samt även för behovet av parkering av personbilar, lastbilar och cyklar. Med alltför låg kapacitet uppstår köer, vilka är ett resursslöseri. Restiderna förlängs och avgas-utsläppen blir onödigt stora; dock kan inte alla köer elimineras, eftersom kostnaderna för detta då blir högre än nyttan av att slippa dem.

5.Lidingö stad bör prioritera s.k. hållbara transporter. Ibland är bil ett hållbart alternativ (när exempelvis en buss har färre än 10 passagerare per tur (vilket förekommer till 25 % i Stockholms län) är en bilresa med 1,7 personer mer hållbar i form av energiåtgång per passagerar-kilometer). Det är socialt hållbart att ta den egna bilen till ett sjukhus vid en befarad hjärtinfarkt när ambulansen är upptagen, för att ta ett exempel; eller att frakta hem en ölback, när det är ståplatser i bussen. Betr. begreppet hållbart, se nedan…)

6. Bilismen bör utvecklas, inte avvecklas. Idag är skatten på en bilresa dubbelt så hög som de samhällskostnader den förorsakar enligt VTI:s senaste analyser. ”Gör en bilresa, men betala för två”, anser vi inte vara optimalt. Varken glesbygd eller städer är betjänta av en helt bilfri miljö. Bilen är ett effektivt och nödvändigt transportmedel i glesbygd och ett nödvändigt transportmedel i villastäder under lågtrafik. Vinterväglaget gynnar inte cykeltrafik. Om man har för bråttom med omställning till andra energiformer än fossila flytande bränslen görs dyrbara misstag. Långsiktighet med gott beslutsunderlag är bästa kvalitet.

Några korta svar på Per Welanders frågor:

1) Solceller: I kommunfullmäktige har vi i folkpartiet visat att solceller på stadshusets tak ger ett väldigt litet tillskott till det totala elbehovet där. Men priset på solceller faller raskt och Tesla har nyligen visat på en teknik som gör det möjligt att långtidslagra solenergi. Tekniken utvecklas, så det kan vara klokt att följa denna tekniska utveckling.

2) Öka andelen hållbara resor. Vi håller med. Ordet kan inte definieras klart. Folkpartiets representant i Tekniska Nämnden lyckades ändra detta luddiga mål: ”Folkpartiet delar inte åsikten att kollektivtrafik alltid är hållbar och att biltrafik aldrig är hållbar, eftersom hållbarhetsbegreppet innefattar både ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. När det är mindre 10 personer i bussen är bilen mer miljövänlig än bussen; och ibland är bilen även mer ekonomiskt och socialt hållbar (t ex en färdtjänstbil). Punkten bör omformuleras till: ”Öka andelen trafiksäkra, miljövänliga och allmänt tillgängliga färdsätt”: Detta blev även beslutet i Tekniska nämnden.

3)50 % gång, cykel eller kollektiva vardagsresor år 2020. Vi håller med om att målet är felformulerat (se våra argument ovan). Men redan idag är det 43 % som resor på detta sätt (vardagar till alla destinationer), så det är inte särskilt epokgörande.

4) Skolreseplaner. Det kan låta som DDR planekonomi, för den oinvigde, men vi anser att dessa kan vara motiverade med hänsyn till det högst rimliga målet att öka trafiksäkerheten vid skolorna.

5) Minskat bilinnehav. Vi håller med. Detta är ett icke-liberalt mål att politiskt uttala sig om hur många som ska åka på ett visst sätt eller äga en produkt. Ett minskat bilinnehav och minskade körlängder blir ett resultat av generella och specifika styrmedel, men är inte ett mål i sig.

Vi kan berätta om en del miljöeffekter som redan har uppnåtts, men som aldrig nämnts i miljöprogrammet:

• Koldioxidutsläppen på Lidingö har minskat med 61 % per invånare sedan år 1990 och uppgår nu till enbart 0,7 ton per invånare och år, vilket placerar Lidingö näst lägst i Stockholms län.

• Koldioxidutsläppen från personbilstrafiken på Lidingö har minskat med 25 % per invånare sedan år 1990.

• Bilinnehavet har minskat med 5 % och bilkörsträckan per invånare med 18 % sedan år 2000.

Utvecklingen inom trafikmiljön går redan åt rätt håll utan att man behöver ta till planekonomiskt flummiga mål, anser vi inom folkpartiet.

Göran Tegnér (FP), ledamot av Tekn. Nämnden och Anders Ulfvarsson (FP), professor CTH

Ja, Welander hör till dem som tror att klimatförändringarna är en kommunistisk sammansvärjning. Där jag bor har vi en annan tok som tror samma sak:
http://elak-javel.farbrortorsten.com/?tag=miljobluff
Båda påminner om de amerikanska republikanerna, Abraham Lincoln en gång så frihetliga parti, som nu i retorik och politik börjar närma sig de mest högerextrema europeiska partierna. SD uttrycker visserligen i sitt partiprogram viss oro över utsläppen av växthusgaser, men i enskilda partimedlemmars retorik låter det annorlunda, vilket Stockholmsinitiativet tacksamt slickar i sig:
http://www.klimatupplysningen.se/tag/sverigedemokraterna/

Till Per Welander vill jag bara säga att Lidingös miljöprogram är ute på remiss just för att hämta in synpunkter. Jag ser därför fram emot hans kompletta yttrande till hösten.

Lite förvånad blir jag dock över att Welander tycks betrakta alla former av miljöregleringar som socialism/kommunism. Intressant, men lite märkligt!

Stockholmsinitiativet tilldelades på goda grunder priset Årets förvillare av Vetenskap och Folkbildning 2010. Per Welander skriver även långt utanför sitt kunskapsområde på bloggen Moderna Myter.

Att gå i svarsmål mot Welander och Stockholmsinitiativet är helt lönlöst då de tror att en global konspiration av vetenskapsmän och politiker ligger bakom konsensusen om den globala uppvärmningen.

Det är därför väldigt svårt att föra en debatt med denna grupp, och i synnerhet med Per Welander, som på sin blogg konsekvent använder ord som socialism och kommunism mot alla former av miljöpolitik.

Bara frågan vad Lidingös ansträngningar får på medeltemperaturen visar på det. Nej, alla frågor är verkligen inte bra frågor. Självklart har det ingen påverkan på medeltemperaturen vad Lidingö allena gör. På samma vis har det inte så stor effekt på Europas BNP vilka ansträngningar vi gör på Lidingö för att utveckla näringslivet. Effekten kommer om alla, inklusive Lidingö, deltar i arbetet.

Att föra en diskussion med denna grupp är tyvärr bortkastad tid, då de inte tror på väldigt grundläggande kemiska fakta, som att koldioxid binder värme mer än luft, och att mer koldioxid i luften gör att mer värme binds (något som varit ett känt faktum sedan 1896).

http://www.vof.se/utmarkelser/tidigare-utmarkelser/arets-forvillare-2010/

18:62 är Lidingös skattesats, den 10:e lägsta i landet. Landstingets skattesats beslutar inte Lidingöpolitikerna om.