Stadshuset och majoriteten saknar politiker som Staffan Anderberg.
Kan bara hoppas att vi får se många debattinlägg som förhoppningsvis kommunledningen tar till sig och resonerar öppet över.

Distansen mellan invånare och politiker har under denna höst varit påtagligt, att man väljer att vara tysta och hoppas problemen försvinner är ett märkligt sätt att hantera kritik.
Epost kontakt ger inte bättre resultat,
tiga bort kritik ?!

LP hade den bästa bortförklaringen

- Det är lätt att höras i opposition men när man sitter i majoritet är det svårt att få igenom sina förslag !
Det måste ändå vara svårare att få igenom sina förslag i opposition ?!

Det är verkligen dax att kommunledningen reser på sig, tar ansvar och leder,
För frågan blir om det är någon som håller i rodret ?

Apropå Bo Anderssons inlägg
Och snöröjning. Hallå, bortskämda medmedborgare!

Jag har en väninna som inte kom ut på en 1 vecka på grund av att hon går med kryckor.

Dom hade plogat upp all snö på trottoaren, 20 centimeter högt.
Hon ringde varje dag till handläggaren på kommunen och chefen utan resultat.

När det hade regnat ett par dagar kom dom, då hade det gått 9 dagar.
Det är inte första gången som det här händer att det är drivor på trottoarerna.
Det är inte att vara bortskämd.

Mycket av vår medborgerliga frustration skulle kunna minska om vi fick mer information. Här agerar kommunen tämligen naivt. Vet inte vad de tror att de kan vinna på det.

Mycket av de tokiga besluten kring vägar tycks ju ha tagits av tjänstemän som haft egna nycker och/eller övertolkat ambitioner med t.ex. cykling i framtiden.

När det gäller jävssituationen känns den som en media-anka och en ren struntsak som är mycket lätt att reda ut. Här förvärrar kommunen det våldsamt genom att inte lägga de ofarliga korten på budet utan svarar i stället med snömos som antyder att det finns mycket mer under ytan och kanske ett uns av förakt. I stället för att göra en onödig extern granskning, lägg korten på bordet, låt tjänstemannen avgå som styrelsesuppleant och lägg lite pengar på mediaträning för de högsta tjänstemännen.

Och snöröjning. Hallå, bortskämda medmedborgare! Det var ett extremt läge och situationen såg likadan ut över hela länet. Kommunen verkar ha gjort en tydlig upphandling, och entreprenörerna har antingen inte hunnit och kanske varit något sena på bollen. Men det är förståeligt, men framför allt inte politikernas fel.

/Bosse

Förstår även om det är lite "synd" att Staffan inte vill ta på sig "magistersrollen" för att undervisa våra kommunalråd.
Samtidigt tycker jag det var ett mycket udda men ganska modigt grepp av Carl-Johan Schiller att bjuda in Staffan.
Det är ju främst inom Tekniska nämnden och Tekniska förvaltningen där allt har snurrat och skapat en märklig soppa och som dessutom slösar bort skattebetalarnas pengar.
Men det är, så vitt jag kan bedöma, en otacksam för att inte säga närmast omöjlig uppgift att som fritidspolitiker styra en nämnd och en förvaltning som tar sig allt för stora friheter när det tolkar uppgiften.
Olyckligt att inte högste politisk ansvariga heltidsanställda kommunalråd ställer upp och backar upp. Osynligheten har kanske en naturlig förklaring men är närmast beklämmande.
Men som Robert Johansson skriver, låt oss ge "de fyras gäng" en sista chans att reda upp i röran och visa prov på det ledarskap vi efterlyst.

Kanske bättre om vi verbala kritiker och tyckare här på Lidingösidan och i andra medier, samlas och bjuder in "de fyra". Främst för att lyssna, försöka förstå och kanske slutligen förmedla goda råd om hur åtgärder bör hanteras och presenteras så att lidingöborna känner tilltro till vad som sägs och beslutas. Senaste månadernas överraskningar har ju inte gagnat någon eller något, bara irriterat och utgjort grogrund för olika former av enkelriktad "pajkastning". Önskas välgörande dialog med lidingöborna så är jag säker på att flera är intresserade av att bidra på olika sätt...

Det är förståeligt men tråkigt att Staffan väljer att inte delta i de föreslagna diskussionerna, Vår stadsledning förefaller vara helt tafatta. Det är för mig okänt vilken erfarenhet de har av att leda komplicerade verksamheter men jag får känslan av att den är begränsad.

Det är inget unikt fenomen i världshistorien att en grupp eller enskilda individer ställs inför svåra problem de inte ur sin egen erfarenhet vet hur de ska tackla. Detta gäller chefer och ledare i såväl privat som offentlig verksamhet. För att klara av en sådan situation så gäller det för ledaren att först och främst inse och acceptera att det är jag/vi som måste ta tag i detta och jag/vi måste agera oavsett om det är obekvämt och skrämmande. Man kan inte självmant ta på sig en roll som ledare utan att vara beredd på att kliva utanför sin komfortzon och fatta obekväma och jobbiga beslut. Man har av sina huvudmän (i detta fall medborgarna) fått ett uppdrag. I detta fall att driva en gemensam och offentlig organisation vars enda syfte är att underlätta medborgarnas vardag genom att till så låg kostnad som möjlighet tillhandahålla medborgarna sådana tjänster som av samordnings -och effektivitetsskäl lämpligen sker på gemensamhetsbasis.

Kommunikation är viktig och man måste på ett klart och tydligt sätt få fram till sin organisation vilka förutsättningar som gäller för det gemensamma uppdraget. Därefter måste följa upp att dessa förutsättningar följs och man måste periodvis på ett öppet sätt kommunicera till uppdragsgivarna hur uppdraget följs. Detta gäller både när saker går som de ska och när saker (som de ibland gör) går snett. Hamnar man som nu i ett läge där organisationen har en annan uppfattning om vad deras uppdrag är än vad huvudmännen har så har kommunikationen med eller styrningen av organisationen misslyckats. Lösningen på detta problem är inte att låta organisationen fortsätta att jobba enligt sin felaktiga uppfattning om vad uppdraget är. Precis som i varje relation mellan en uppdragsgivare och en uppdragstagare så är det uppdragsgivaren som har tolkningsrätten om vad uppdraget innebär även om uppdragstagare många gånger kan ha svårt att förstå och acceptera detta.

Av den offentliga debatten att döma verkar det vara enkelt att definiera inom vilket av stadens verksamhetsområden problemet ligger. Som Staffan säger så är det inte svårare än att ledningen nu återtar kontrollen över detta område och ser till att organisationen har klara riktlinjer för sitt uppdrag som rimmar med uppdraget från medborgarna och därefter ser till att följa upp att uppdraget utförs i enlighet med detta. Om den som fått ansvar delegerat till sig inte förmår sköta det så tar man tillbaka det. Så har det fungerat i alla organisationer i alla tider. Det är ibland jobbigt att vara chef och ledare men tummar man på detta ansvar och låter saker bero för att det är lite obehagligt så får detta i längden alltid konsekvenser som är betydligt jobbigare. Problem har den dåliga egenskapen att de alltid växer om man inte tar hand om dem.

Nu är det dags för er Anna, Hans, Birgitta och Carl-Johan att axla det ansvar vi gett er och ni självmant har tagit på er. Det kommer säkert inte vara det roligaste och mest bekväma ni gjort i era liv men när det är klart och allt fungerar som det ska igen så kommer både ni och vi medborgare vara nöjda över er insats.

Anna, Hans, Birgitta och Carl- Johan tack för inbjudan till diskussioner i stadshuset. Det är inte bara som Jan Sjöberg uttrycker det, rätt unikt med en sådan inbjudan. Det är synnerligen unikt.
Det är riktigt att jag har en lång politisk bana bakom mig. Det är nu fjorton år sedan jag avgick som KSO i Lidingö efter att ha varit det i elva år. Och innan dess var jag ordförande för moderatföreningen i sju år och byggnadsnämndens ordförande i tre år. Jag har alltså en gedigen politisk bakgrund.
När jag var aktiv var förhållandena helt annorlunda jämfört med i dag. Då fanns inte lidingosidan.se, utan den lokala debatten fördes i LT, som då också bevakade politiken ganska energiskt och refererade den i tidningen. Dessutom hade jag ofta journalister från SR och SVT m.fl. i bakhasorna. På SR (Radio Stockholm) sa man vid ett till fälle att de sökte ofta mig för uttalanden, eftersom jag var så lätt att få tag i.
Jag gjorde inga som helst uttalanden efter min avgång som KSO förrän efter elva år och då med anledning av ”De fem framtidsvyerna”, som fick mig och massor av Lidingöbor att gå i taket. Det är rimligt att efter en karantänstid på elva år kunna delta i den lokala debatten. Jag är en vanlig Lidingöbo, men inser att jag har det unika läget att veta mycket om hur det går till/borde gå till i stadshuset.
Det skulle vara mycket oklokt om jag skulle delta i möte med stadens alla kommunalråd i stadshuset efter en offentlig inbjudan. Ett sådant möte måste nästan protokollföras. Då skulle jag plötsligen bli en offentlig person på min ålders höst/vinter. Sannolikt skulle media intressera sig för detta. Det är jag inte pigg på.
Jag är inte i stånd att säga vad ni skall ta er till med i nuvarande läge, eftersom jag inte är insatt i dagens politik, men jag säger att Lidingöborna måste få veta vad kommunledningen har för bevekelsegrunder för olika åtgärder. Vi måste få känna att det finns en kommunledning som aktivt arbetar för Lidingöbornas bästa och som, om det går snett, kommer ut med tydlig information om vad som gått fel, vem som bär ansvaret och hur det skall rättas till.
Mitt svar på inbjudan är således att jag tackar för förtroendet och avstår från sådana möten, men förbehåller mig rätten att göra inlägg i den lokala debatten när jag bedömer det viktigt.

Bra Staffan och bra Carl-Johan att reagera och ta ansvar för en dialog i den trista situation som uppkommit. Märkligt men inte förvånande att det måste vara Carl-Johan som tar första steget.
Den politiska ledningen har det yttersta ansvaret som Staffan påpekat ett antal gånger, men den har duckat i allt för hög grad och vi är nog många som reagerat på den till synes näst intill totala avsaknaden av ansvarstagande, stöd och ledarskap när frågorna och kritiken tornat upp sig.
Skall bli mycket intressant att följa vad som blir av den inledande dialogen som jag hoppas kommer att delges oss väljare. Kommer man att attackera Staffan eller är man beredd att ta en konstruktiv kritik? Ge dem en chans!