Svar till Ulrika m.fl.

Vad det gäller de positiva rapporter angående behandling av sjöar i Stockholm, så framgår det inte att dessa sjöar klippts i sin helhet efter PAX fällningen. De framgångar som tillskrivs metoden tar alltså inte hänsyn till att en annan åtgärd utförts samtidigt. Inte ens SLU utredning 2016 tar hänsyn till detta. Klippta och upptagna växter innehåller mycket näring och material för nerbrytning vilket hjälper övergödda sjöar.
Att Stockholmvatten vill visa goda resultat är inte heller konstigt, incitamenten för att visa att det blev dyrt och dåligt finns inte! Stod det någonstans att en av sjöarna efter PAX, drabbades av kraftig tillväxt av trådalger med cyanobakterieblomning? Detta samlades upp och togs bort av sjövårdare.

Vilken typ av rekreation blir bättre?

En av orsakerna till förslaget om PAX fällning var cyanobakterie problemet, vilket kvarstår i dessa flockade sjöar tills att de klipps. (pratat med killarna som klipper!)
Att en del av de befintliga fosforn blir bundna i vattnet och i det övre bottenskiktet är bra. Men det är inte det som är det viktiga. Problemen är att sjön fortsatt kommer att vara grund, ha mycket växter och kräva stora mängder underhåll. Den tilltänkta åtgärden kommer inte att gagna rekreation, utan en långsiktig lösning i form av pumpmuddring fortfarande kommer att krävas.
Troligtvis behövs flera olika åtgärder för att långsiktigt hålla sjön i balanserat skick även efter muddring, som tex vitfisk trålning, klippning, aluminiumsalter, (pax fällning om den är färdigutredd?).

Vad det gäller experimentlusta.
I USA fäller man aluminiumsalter istället för aluminiumklorid för att man är orolig över att vissa negativa effekter på fisk och andra organismer inte är färdigutredda. Man vill inte heller chansa...

Kommunen kommer kunna mäta en bra bindning av fosfor.

Priset för åtgärden motsvarar inte nivån av förbättring.

Jag tror fortfarande inte att åtgärden kommer att ge Lidingöborna den sjö vi vill ha. Men vi får väl hoppas att det blir bra ändå!
MVH Rickard Dahlgren

Det är väl inte mer växtlighet totalt som avses, utan mer växter på botten just där solen når ner, eftersom vattnet blir klarare.
Läser man vad Stockholm vatten skriver angående sina restaureringar med denna metod, så har det varit framgångsrika projekt som gett en avsevärd förbättring m.a.p. på övergödningssituationen. De påpekar också att de får skörda bottenvegetation pga att solljuset når ner, men läser man rapporterna i sin helhet så ses projekten som framgångsrika med stora förbättringar för rekreation och framförallt mätbara förbättringar map övvergödning. Det är då tråkigt att plocka ur endast den lilla delen som handlar om att vissa bottenväxande ökat och behöver skördas, som att detta problemet överskuggar. Så beskrivs det inte om läser rapporterna från Stockholm vatten.

pH har man tagit med i beräkningen i rapporter jag sett, och kommit fram till att det når aldrig så lågt eftersom Kottlasjön har god buffertkapacitet.

I en av de sjöar som restaurerats med den moderna varianten av aluminiumkloridmetoden fick man inte fullt lika goda resultat (dock inte negativa) med anledning av att man inte fick till doseringen rätt. Mig veterligen är alla andra exempel i Stockholms-området framgångsrika.

Vallentunasjön åtgärdades med utfiskning av vitfisk och metoden marknadsfördes som naturlig och skonsam.
Så småningom kom dock tidningsrubrikerna "Pengarna i sjön" pga att metoden knappt gett något mätbart resultat map på övergödningen alls.
Kanske har man dock gjort något mer efter det som jag inte känner till.

Från Kottlasjöns Vänners håll har vi hela tiden frågat efter en metod som uppfyller i första hand två krav:
1. Säker och beprövad, vi vill inte att man utför några experiment med osäker utgång i Kottlasjön.
2. Effektiv. Vi vill se en mätbar och god förbättring av övergödningssituationen.

Därav är vi nöjda med kommunens val av metod, för den uppfyller båda dessa krav utifrån vår genomgång av praktiska exempel.
Facit får vi nästa år, och vi tror och hoppas på en betydligt bättre badsommar i Kottlasjön då.

Ulrika Levihn
Ordförande i Kottlasjöns Vänner

Lidingö stad ser arbetet med Kottlasjön långsiktigt, och metoden vi använder är ett led i detta.

Läs gärna mer på lidingo.se:

http://www.lidingo.se/toppmeny/byggabomiljo/aktuellt/nyheterforbyggabomiljo/dagsattrestaurerakottlasjon.5.6781146e15ca958551777d2.html

Jerker Idestam Almquist, kommunekolog Lidingö stad

Väl skrivet ovan. Finns förvisso sjöar i Stockholmsområdet där aluminiumklorid visat positiva effekter men så är inte alltid fallet. I Vallentunasjön har man inte använt metallsalter och utan att pytsa i dessa fått igång ett bra bestånd av fisk. Att restaurera en sjö på lång sikt sker via ett ansvarsfullt åtagande där man inkluderar studier av tillrinnande och avrinnande vatten, i kombination med den kemiska naturen av bottensedimentet. Tiden för detta löper över 5-10 år och inte 1 månad. Om man intresserar sig för hur abborrar och andra fiskarter påverkas av att man tillsätter aluminium till sötvattensjöar så kan man läsa mer på denna länk:

https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/miljopaverkan/forsurning-av-sjoar-och-vattendrag/biologiska-effekter-av-forsurningen.html

Richard Olsson (Lektor Kemi KTH)

Restaurera, eller mer pengar i Sjön?
Det är inte alger det är bakterier! Om man inte förstår vad man försöker åtgärda, så tar man gärna till fel åtgärd, som tex express cykelväg, inga parkeringar på Näset, förvaring av flyktingar i mörka Bosösvackan, i dyraste barackerna i mannaminne! och nu bindning av fosfor i Kottlasjön!

När solen når ner djupare så blir också sjön varmare. Med fler växter så ökar också syrebristen på vintern, som i sig frigör mer fosfor.
En ökad tillgänglighet av fosfat innan vårblomningen av fytoplankton startar tillsammans med en hög temperatur i ytvattnet det som är grunden för att det skall kunna bilda blomningar av cyanobakterier!
Flera studier visar dock att bindning av fosfor inte
kan gälla för cyanobakterier generellt eftersom de
kan dominera i klara, näringsfattiga sjöar (Brettum
1989) och deras utveckling i näringsrika sjöar föregås
i allmänhet av en klarvattenfas (Blomqvist et al.
1994; Visser 1995).
Det finns inga bevis för att bindning av fosfor ska hjälpa mot "cyanobakterie blomning".
Mer växter?? Jag trodde folk klagade mycket på växtmängden i sjön redan som det är.
Varför inte tänka färdigt, innan man spenderar ca 3 milj?? På max 2 års plåster (enligt doktorsavhandling)? Har man tittat på de toxiska effekter som kan uppstå om flockningen drabbas av ph värde under 6?
Det finns mycket goda intentioner i denna åtgärd, men den kommer tyvärr att genomföras med dyr och dålig lösning!
Mvh Rickard Dahlgren