Syskonen Anders, Helena och Örjan Blomquist som på 1980-talet satte IFK Lidingö på skidkartan. Foto: Lars G. Lindström

Här i början av Vasaloppets målraka gör Örjan och Anders upp om att köra dött lopp, påhejade av IFK Lidingös skidledare Melker Andersson, till höger. Norrmännen Geir Holte och 37-årige Oddvar Bråå var ju frånåkta. Så varför inte dela på segern. Bild från Lars G. Lindströms arkiv.

När IFK Lidingö skrämde etablerade skidklubbar

IFK Lidingö SOK, (Skidor och orientering), är en av klubbarna som ingår i IFK Lidingö. Även om man har svårt att tro det, har längdskidåkning lång tradition på ön. På 20-talet arrangerades de så kallade ”Vinterspelen” i Gåshaga och ute på Elfvikslandet, där tävlade man om vandringspriset ”Gåshagakannan”.

Men oftast fick man ställa in på grund av dåliga vintrar. Både Lidingö IF och IK Vale hade skidor på sitt program, men med små framgångar. Faktum är att skidsporten på ön koncentreras till tio/tolv år mellan 1977 och 1989. De som bar fram IFK Lidingö till ett högst aktat namn i längdskidåkningens historia var tre syskon, Örjan, Anders och Helena Blomquist. Deras framgångar i spåren smittade av sig så att många blivande storfräsare sökte sig till IFK Lidingö, namn som Annika Dahlman, Lars Håland, Lena Carlzon-Lundbäck, maken Sven-Åke Lundbäck och Anders Erik Olsson med flera.

Stafett-silver
Genombrottet kom 1977 i Stockholms DM då den tidigare storheten Sundbybergs IK detroniserades. Men det verkliga genombrottet kom 1980/81 i Filipstad, där Anders Blomquist tog en fjärdeplats på 5-milen före Örjan, som då tävlade för Edsbyn. Året efter var han åter och tillsammans med Anders och Lars Håland bjöd IFK upp Åsarna till strid om segern på skidstafetten 3× 10 km i Skövde. IFK Lidingö utnämndes i pressen till en ”runner up” på skidor.

Långloppssegrar
Det skulle komma mera även på damsidan med Annika Dahlman, Helena Blomquist och Lena Carlzon-Lundbäck som sopade hem lagtitlar på 5, 10 och 20 km och vann damstafetten på SM i Östersund. Anders Blomquist blev uttagen till OS i Sarajevo, men fick inte köra 5-milen där. Örjan hade börjat köra i Långloppscupen och tävlade oftast utomlands. Anders skulle snart följa honom i spåren bokstavligen. Framför allt i Vasaloppet där bröderna delade på andraplatser bakom bland andra Bengt Hassis, Orsa. Men i Långloppscupen dominerade de svenske från Lidingö.

Vasaloppet 1988
Fram så till den beramade Vasaloppstriumfen 1988, då båda bröderna kom in på Vasaloppsrakan samtidigt och gjorde upp om en dubbeltriumf, som arrangörerna först hade svårt att acceptera, men som blev det enda riktiga beslutet. Det gick helt enkelt inte att skilja dem åt. Bröderna fortsatte några år till i Långloppscupen, där Andes vann 1987 och 1988 och Örjan en andra gång 1989.

Text: Lars G. Lindström

Texten har tidigare publicerats i IFK Lidingö-Bulletinen.