Väder Lidingö

Lidingö söndag 25 augusti 2019 v. 34

Senaste kommentaren - Se fler

Jacob Truedson Demitz 11 jul 21:05 om Marianne Bernadottes modekreationer visas. Kronprinsessan invigde

En epok går i graven. Idag kom LT:s sista nummer

fredag 23 juni 2017 08:49

107 ÅR. Idag kom sista numret av Lidingö Tidning. Därmed har Lidingös kanske starkaste varumärke försvunnit och en epok med nyhetsför-medling på ön är slut. Naturligtvis känns det märkligt både för prenumeranter och övriga lidingöbor när lokaltidningen "som alltid funnits" läggs ned. Lidingösidan har bett två tidigare medarbetare på LT att skriva om tidningen. Susann Thorngren, som var redaktions-sekreterare under många år, har skrivit "Requiem över en lokaltidning" och Lars G. Lindström, som skrev i LT under 30 år från 1958, har gjort en historisk sammanställning över de 107 åren.

Det sista numret av Lidingö Tidning kom idag, 23 juni 2017.Det sista numret av Lidingö Tidning kom idag, 23 juni 2017. Nuvarande och tidigare medarbetare samlade utanför tidningshuset på Lejonvägen.Nuvarande och tidigare medarbetare samlade utanför tidningshuset på Lejonvägen. Bild på med äldre nummer, här från 1960-talet, visades när tidningen firade 100 år, i Lidingö centrum. Foto: Lars G. LindströmBild på med äldre nummer, här från 1960-talet, visades när tidningen firade 100 år, i Lidingö centrum. Foto: Lars G. Lindström Och i ett speciellt jubileumstält i Centrum spelade Gert Palmcrantz samtida musik på samtida grammofoner.Och i ett speciellt jubileumstält i Centrum spelade Gert Palmcrantz samtida musik på samtida grammofoner. Tre moderata kommunalråd kom till 100-årsjubiléet, Paul Lindquist 2003-2014, Staffan Anderberg 1992-2002 och Caisa Hörberg 1983-1991. Foto: Lars G. LindströmTre moderata kommunalråd kom till 100-årsjubiléet, Paul Lindquist 2003-2014, Staffan Anderberg 1992-2002 och Caisa Hörberg 1983-1991. Foto: Lars G. Lindström

Requiem över en lokaltidning

Så slog tidningsdöden till, också på Lidingö! Efter 107 år som prenumererad lokaltidning finner nu ägarna av Lidingö Tidning att det är dags att avveckla. Bristande lönsamhet påstår man. Bristande kunskap om Lidingöbornas krav på den lokala journalistiken tror jag mer på. För hur kommer det sig att en liten, mycket lokal, tidning har överlevt under så många år? Ja, inte beror det på de stora scoopen; de har aldrig funnits. Världshändelserna fick vara ifred, dem har många andra medier bevakat bättre. LT har däremot alltid försökt att få in ett lokalt världsperspektiv i tidningen. Som t.ex. när Estonia förliste. Öns polisstation förlorade flera av sina arbetskamrater. En av Lidingös politiker kom upp på redaktionen den där morgonen; han hade kommit hem med en av de färjor som den natten varit ute på Östersjön och försökt rädda nödställda. Han var alldeles tagen, kunde knappt berätta vad han upplevt på däck i säkerhet på sin färja. Vi på redaktionen förstod allvaret; det var inte bara en förfärande siffra omkomna, flera av dem var ju Lidingöbor … Eller när flodvågen slog till i Thailand den där julannandagsmorgonen 2004. Snart stod det klart att det fanns Lidingöbor bland dödsoffren; en hel familj utplånades. Och plötsligt blev det så svårt att skriva om det; de var ju i första hand våra grannar och vänners vänner.

Jag hade förmånen att få leda tidningen, både som redaktionschef och ansvarig utgivare, under många år. Det blev mina bästa yrkesår! Tidningen växte, annonserna ökade och läsarna blev fler och fler. Tidningen blev en maktfaktor att räkna med. ”Har det inte stått i Lidingö Tidning så har det ju inte hänt,” som en ledsen arrangör uttryckte sig när vi tappade bort en bevakning. LT:s kompetenta journalister var helt på det klara med att den lokala bevakningen skulle stå i fokus. Alla Lidingöbor skulle förekomma minst två gånger under sitt liv i tidningen; när de föddes och när de avled. Gärna flera gånger däremellan. Och för mig var det självklart att eklatera min första förlovning i tidningen. Min andra också för den delen; den gången dessutom med en Lidingögrabb.

Tidningens kontakter med Lidingöborna har alltid varit goda. Inflödet av insändare, referat från studentjubileer och föreningsmöten hade aldrig varit så mångsidigt om vi inte haft hjälp av idoga läsare som troget lämnat in bilder och egenhändigt ihopknåpade texter. Sporten hade under många år en egen journalist som var ute på kvällar och helger för att lagen i de allra lägsta knattedivisionerna också skulle få sin plats i rampljuset. Och så världens största terränglopp, Lidingöloppet, bevakades under många år både innan, under och efter den stora löparhelgen.

Någon Motalaskandal har vi inte haft på ön (inte som vi fick reda på i alla fall …) men en och annan tjänsteman och politiker har haft anledning att titta snett på oss när vi ansett att saker och ting skulle fram i ljuset. Lite gruff har det varit om oviljan att lämna ut allmänna handlingar men då finns ju juridiken som oftast gett oss rätt att ta del av material som man velat hålla undan. På det hela taget så har relationen med stadens tjänstemän och politiker ändå varit gott.

Hur kan jag då summera detta? Jo, sorg naturligtvis att en gammal och omtyckt lokaltidning så enkelt kan gå i graven på grund av en ägares ointresse för produkten. Visst, det är nya tider nu när sociala medier och radio- och tv-kanaler mer och mer tar över nyhetsbevakningen. Ibland på bekostnad av både faktakontroll och pressetik. Hemligheten bakom en liten lokal papperstidning är en grupp av entusiastiska journalister, duktiga annonssäljare och en ledning som tror på sin produkt. En grupp människor som är stolta över att vara medarbetare i ”världens bästa” lokaltidning. Och naturligtvis, alla trogna läsare som skällt och gnällt men också öst beröm och troget betalat sina prenumerationsavgifter, år efter år. Bara så överlever en lokaltidning!

Susann Thorngren

Lidingö Tidnings 107-åriga historia

Många lidingöbor sörjer sin lokala papperstidning, när Lidingö Tidning nu efter 107 år läggs ner. Därmed försvinner den sista prenumererade lokaltidningen i Stockholmsregionen för gott. Vikande annons- och prenumerationsintäkter anges som främsta orsak.

Lidingö Tidnings historia är starkt förknippad med den för staden, från villasamhällets tidiga utbyggnad fram till dagens Lidingö. Men medan stadens historia är mera rätlinjig så är tidningens brokig och krumbuktande.

Det började 1910 när redaktör Johan Bergfeldt gav ut en veckobaserad Lidingö Tidning. Det gick bra till 1926. Boktryckare Lincoln Blom, med tryckeri och redaktionslokaler för ett antal lokaltidningar på Gamla Brogatan i Stockholm, ansåg att Lidingö kunde vara en marknad. Han startade Lidingöbladet med två nummer i veckan och med Björn Gottlieb som redaktionssekreterare. Efter några år gav Bergfeldt upp och de två tidningarna slogs samman till en med namnet Lidingö Tidning (LT). Björn Gottlieb fick gå, men startade istället Lidingö Kommunalblad, som han gav ut till 1935.

Sven Standar i två perioder
År 1946 dök Sven Standar upp och fick ett sommarvikariat på LT. Det ledde till att han anställdes som tidningens redaktör. Sven var en nyhetsjournalist av den gamla stammen, modig, envis och energisk och något av sinnebilden för god lokaljournalistik. Han blev den injektion LT då behövde. Svens motto var ”en egen nyhet innan dagen var till ända”.

Sven kom att jobba på LT i två perioder, först till 1947 då han anställdes på Svenska Morgonbladet och därefter från 1954 till 1958, då han med kort varsel ryckte in som en räddande ängel när den dåvarande LT-redaktören Anders Wallén hastigt avled.

Under Svens tid var Lidingö Tidning en ansedd lokaltidning med många kända medarbetare som teaterrecensenten Sven Ståhl och prästen Göran Roos spalt ”När klockorna kallar”. Det var under denna tid som jag började medarbeta såsom skolreporter. En annan medarbetare under några år var lidingöbon Jan Malmstedt. Han gick senare över till Lidingö Nyheter, som Sven Standar startade 1958 som en motvikt till en allt tunnare och urvattnad Lidingö Tidning. Lidingö Nyheter var en piggare, bildrikare och bättre redigerad produkt. Det var samtidigt som Lincoln Blom-koncernen fick ekonomiska svårigheter.

Huvudstadspress ny ägare
In på arenan trädde nu AB Huvudstadspress, ett dotterbolag till Svenska Dagbladet. Företaget hade ambitioner att ta över lokaltidningsmark-naden i Stockholmsregionen. Det ägde redan tidningarna Västerort och Norrort. Nu tog företaget över Lincoln Bloms alla tidningar från november 1962. Lidingö Tidning och Sundbyberg Solna Tidning fick redaktionslokaler i Svenska Dagbladets hus på Birger Jarlsgatan 10. Där fanns jag själv med såsom andreman på båda tidningarna, och under korta perioder som anställd sommarvikarie. Nu blomstrade Lidingö Tidning på nytt med redaktörer som Göran Palm och Staffan Ferenius.

Fram till 1967 fanns både Lidingö Tidning och Lidingö Nyheter sida vid sida. Men Sven Standar med redaktionslokaler i Lidingö började tröttna. En annan orsak var att Dagens Nyheter startat nya lokaltidningar som en motvikt till Huvudstadspress. Konkurrensen om annonsintäkterna var benhård. Det ledde till att Lidingö Tidning och Lidingö Nyheter i juni 1967 blev en tidning under namnet Lidingö Tidning med Lidingö Nyheter. Sven Standar följde med i köpet som mycket ansedd kommunalreporter.

Sven D Karlsson legendarisk
Huvudstadspress AB firade 10 år på stockholmsscenen med 12 förortstidningar samt tidningen Gamla Stan. Koncernen skulle ytterligare växa till närmare 20-talet tidningar. Ett av de tjockaste nummer Lidingö Tidning tryckt upp kom till julhandeln 1974. Då kunde LT bjuda sina läsare på 56 sidor. Redaktör var Sven D. Karlsson, som i 18 år var LT:s redaktör och ansvarige utgivare. Han lärde känna lidingöborna väl och de honom, särskilt som redaktionen flyttat ut på ön till Hantverkshuset.

Även Huvudstadspress skulle komma på obestånd. Bolaget gjorde konkurs i maj 1987. Det var länge oklart hur det skulle bli med tidningar och personal innan Svenska Tryckcentralen i Vällingby pekades ut som ny ägare. Lidingö Tidning skulle få särställning såsom prenumererad tidning. Så blev det inte.

Drygt en månad efter konkursen tillkännagav den dåvarande annonschefen Stig Holm att han med kvarvarande redaktion skulle överta tidningen som personalägd, med nya namnet Lidingö Posten då man inte fick överta Lidingö Tidnings namn. Chefredaktör blev Lil Fredén en kort tid, som senare ersattes av Per Wikström. Han blev kvar i rollen till en ny konkurs i januari 1993, då centerpartiägda Tidningstryckarna i Norrtälje tog över Lidingö Posten. Aktieägarna ansökte under tiden om att återfå det gamla väl inarbetade namnet Lidingö Tidning. Så blev det från och med 1994.

LT firade hundra år
När Lidingö Tidning firade sina 100 år i Lidingö Centrum 2010 var det åter med nya ägare. Mitt i-koncernen med ett stort antal lokaltidningar runt Stockholm, men även med Lidingö Tidning som prenumererad tidning. Konceptet höll i sju år. Men nu är det slut. Visserligen skriver chefredaktör Anna Körung, att den gratisutdelade lokaltidningen Mitt i Lidingö ska förstärkas och lidingöborna ska även i fortsättningen få nyheter, sport och kultur en gång i veckan. Hur ”lokal” den tidningen blir återstår dock att se.

För undertecknad som funnits med som frilansande medarbetare i Lidingö Tidning under cirka 30 år (1958 -1987) är beslutet förbundet med stort vemod och saknad. Särskilt som jag 1967 anställde Eva Janson såsom praktikant trots att jag själv inte var fast anställd.

Hon skulle senare bli min fru, men först efter 50 års samboäktenskap. Vigseln ägde rum i Lidingö Tidnings redaktionslokal på Lejonvägen 10, den 12 maj i år. Det slogs upp med halvsidesbild på första sidan och en helsida i tidningen. I grevens stund kan man tillägga, för i samma nummer tillkännagavs att Lidingö Tidning läggs ner till midsommar.

Därmed är Lidingö Tidnings saga all!

Lars G. Lindström
fd redaktör och publicist

Dela En epok går i graven. Idag kom LT:s sista nummer

Kommentarer

Philip Hallberg MUF 2017-06-26 20:24

Tråkigt :(

Helena Bargholtz 2017-06-24 17:33

Jag minns LT från min uppväxt på Lidingö och läste den alltid flitigt. Min första insändare skrev jag där anonymt under pseudonymen Arg överste. Vad den handlade om minns jag inte. Klokt nog togs den inte in.

Under årens lopp har det blivit många publicerade insändare från mig som kommunal-, landstings- och riksdagspolitiker. I dessa uppdrag har LT varit ovärderlig för mig. Så det känns vemodigt att veta att tidningen inte längre kommet ut. En stor tröst är att den alerta Lidingösidan fortsätter att bevaka vad som händer här på ön.

Tack Susan och Lars G för er historieskrivning

Patrik A Edgren 2017-06-23 21:34

Tråkigt när en tradition från 1910 bryts. Kanske hade det gått bättre om LT fått vara kvar ensam. Tack för Susanne Thorngrens och Lars G Lindströms intressanta och initierade texter. Nu får vi hoppas att MittiLidingö ökar andelen Lidingömaterial betydligt i sin tidning.
En randanmärkning: LT säger att man tackar för 107 år. I själva verket var det bara 101 år (som Lars G skriver). 1987 - 1993 fanns inte Lidingö Tidning. Då fick vi istället läsa Lidingö Posten.

Birgitta Olsen 2017-06-23 09:40

R.I.P.

Trist början på Midsommarafton.

Kommentera

Fler artiklar från Lidingö

Upplev Lidingö

Äta. Bo. Sevärdheter. Barn på ön. Resa till Lidingö. Fakta

Annonser

Radio Lidingö, Alla tiders Visit Lidingö, stor

Annonser från Google