Tankar om tid eller hur man nu ser på saker och ting

torsdag 11 oktober 2018 15:27

Om detta med tid kåserar Karin Wallgren i detta tidlösa kåseri. Förr i världen kunde man höra väktare ropa ut hur mycket klockan var slagen, om man hade god hörsel och bodde nära ett av vakttornen. Men nu kan man, som Karin, bli lurad av att både stora och den nästan lika stora fast lilla visaren gör att den som inte koncentrerar sig mitt i natten lätt tolkar klockan som 06, när den i verkligheten är 23.30. Och då har ju inte ens morgondagens tidning kommit, för det är för tidigt.

På morgonen steg jag upp i vanlig ordning och gick ut i köket för att sätta på kaffe. Frukosten fick vänta, jag var inte så hungrig. Tidningen hade inte kommit men det är ju lördag så den kommer nog när som helst, tänkte jag. Sedan den nya lägenhetsdörren installerades hörs inte längre samma slammer när tidningen dunsar i golvet; för att inte tala om posten. Numera får man ta hissen ned till fastighetsboxarna för att hämta posten. Saknar nog den tiden lite i alla fall då breven kom direkt i dörren.

Utan tidning satte jag på tv:n för att kolla nyheterna på Text-tv. Klockan var ju bara sex. Nyheterna är så bra sammanfattade på Text-tv, med en asterisk för senaste nytt. Men nyheterna var i stort desamma som gårdagens, så jag loggade ut, lade mig igen och försökte somna om.

Men en stund senare tänkte jag till: datorn hade ju visat cirka 23.50. Tillbaka till köket och insåg att vägguret med de romerska siffrorna hade lurat mig. Båda visarna är så lika så när jag tyckte att klockan var sex var hon förstås bara halv tolv.

Jag tycker om vägguret med de romerska siffrorna. Det är en gåva från dottern. Den går på batteri och det är bra för de andra klockorna dånar något alldeles kolossalt så jag upphörde för länge sedan att dra upp uren en gång i veckan. Även om klangen från den gamla klockan från mormorsmor var så vacker så blev det mindre gnäll från familjen som stördes i sin sömn när klockan slog.

Tidningen har kommit. Läser att en katastrof är avvärjd, men där borta väntar kanske en annan.

Fyra dagar senare och fortfarande har landet ingen regering. Och lika illa är det på det kommunala planet fick jag veta av lokalpolitikern på bussen.

Hemma upptäcker jag fel inköp i brådrasket. Det är inte första gången som jag kommer hem med en stor förpackning med X hushållspapper i tron att det var toa-papper jag köpt. Tänkte först följa fabrikantens uppmaning "Kontakta oss" men de vill väl helst att man ska bli medlem av deras hemsida att döma.

Istället ringde jag Synskadades Riksförbund och talade med en vänlig kvinna i växeln som skulle framföra mina synpunkter till någon ansvarig för konsumentfrågor men denne sitter i möte hela dagen. Telefonisten tipsade mig att man kan känna på förpackningen: och hushållspappersrullarna är längre, vilket säkert de som drabbas av synnedsättning lär sig snart, och t-pappersrullarna säljs ju med 6 st i varje fp. Men problemet för mig som jag inte sa till den trevliga telefonisten är att när jag har bråttom så kan det likväl bli fel.

Synskadade eller ej, tiden går, människan blir ju äldre och det som inte var problem igår kan bli det sen. Hur som helst tycker jag att VIT text är förkastligt. Och det finns förstås andra pappersvaror att köpa men förmodligen finns det även bland dem många med vit text.

Väggklockan i köket tickar svagt. Kommer att tänka på hur människor levde förr, på medeltiden eller längre tillbaka. I städerna fanns ju väktare som gick runt och ropade ut ”Klockan är tolv slagen och allting är väl”. Ja det var då det.

Text: Karin Wallgren

Dela Tankar om tid eller hur man nu ser på saker och ting

Kommentarer