Ropen skalla – glass för alla

lördag 6 maj 2017 14:16

Inger Grimlund, matskribenten som ibland ger Lidingösidans läsare goda matråd har denna gång, efter en sväng förbi kyrkogården, gått direkt på efterrätten, eller något som smakar gott till kaffet, eller något som hör den varma årstiden till, eller... Med andra ord - glass.

Det är nytt flyt under min lilla Mini Cooper. Äntligen har den förrädiska halkan försvunnit och sommardäcken kommit fram från Däckias förråd. Jag hade beställt däckbyte för fjorton dagar sedan men då kan ni tro att det snöslaskade och var allmänt otrevligt väder. Så jag fick flytta fram dagen ”däckbyte” till början av maj. Jag kom några minuter för sent till den avtalade tiden, personalen stod beredda att ta hand om bilen och jag tog en kopp kaffe ur automaten. Kaffe latte. Men ni kan tro – jag hade inte hunnit dricka upp mitt kaffe förrän bilen var färdig. Hur fort som helst, jag satte nästan kaffet i halsen av förvåning. Så fick vinterdäcken gå till vila i förrådet och med de nya, sommarlätta däcken susade jag ut på vårvägar.

Vart och varthän? Jo – varför inte till kyrkogården där det så här års är full aktivitet. Man gräver och planterar, kör jord och fixar till gravar och gångar. Invid den stora järngrinden nere mot sjön finns en bra parkeringsplats. Här längs stranden ligger en promenadväg som uppskattas mycket av hundägare.

”Hit men inte längre”, det är förbjudet att rasta hundar på kyrkogården. En skylt på järngrinden säger ifrån. Och det är klart, hundar kan ju bajsa ner gräset eller krafsa i jorden. Jag sätter mig på en trevlig parkbänk blundar och njuter. När jag slår upp ögonen igen får jag se en svart terrier som står vid en grav en bit bort. Jag blir lite nyfiken. Hunden står alldeles stilla – det var ingen riktig hund! Det var en ”gravsten” om man nu får kalla den så. Att ”det är en hund begravd” har man ju hört då och då, men att den skulle ha lyckats kravla sig upp så här, det var helt fantastiskt. Jag tror den jycken får vara kvar på kyrkogården trots förbudet.

Om ni nu inte skulle gilla kyrkogårdar har jag ett annat förslag – åk ner till hamnen vid Dalénum. Här händer det trevliga saker i vårsolens sken. En glasskiosk har sett dagens ljus. Den är fylld med härliga glassar av olika slag – ja, jag räknade till tjugofem sorter att frestas av. Kiosken påminde mig om min barndom då Parkvägens kiosk hade glasspremiär just den dagen då skolavslutningen högtidlighölls. Då var det fest!

Här på Dalénums glassbar infinner sig samma pirrande känsla. Det är spännande att sitta vid bryggan i solen, slicka den mjuka glassen ur struten och se de magnifika båtarna sakta ta sig fram mot skärgården. Här har också buss 238 sin hållplats och många går på promenad längs vattenlinjen med eller utan hund. Idén att förnöja sjöresenärer och runtomboende med gott kaffe och glass står Sara och Jan Melander för. De tackar också Lidingö stad som snabbt och kunnigt deltagit i planerna med kiosk och uteservering.

Tackar gör vi alla som nu fått ett gott mål för utflykten. Och tag gärna vovven med er – om någon vecka lanseras årets nyhet - hundglass! Det ser husse Henry och lilla Stella fram emot med stor förväntan. Ropen skalla – glass för alla!

Text: Inger Grimlund

Dela Ropen skalla – glass för alla

Kommentarer