Poesihörnan 1

tisdag 25 december 2018 21:57

Så här långt in på julen har inget nått redaktionen som varit värt att förmedla. Men eftersom det bara är några dagar kvar till nyåret veknade det hårda och härdade hjärtat när nedanstående synnerligen lokala poem nådde fram genom tomtebruset. Den för Lidingösidan kände, men under pseudonymen "Administratör" dolde, har i dag nedkommit med följande epos:

En Kyrkvikselegi
På juldagsmorgonen var kölden ej lika hård.
Mänskorna och bina sov i enslig gård men vi gav oss ut på promenad.
Solen lyste sin kortaste ban och snön lyste vit på fur och gran.
Så ock på taken.
På Hustegaholms östligaste udde råder stillhet och gnistrande sol.
Isen ligger knappt.
Ett tåg med stjärtmesar drar förbi. Viggen och skraken paddlar lojt förbi. Hägern spankulerar i vassen. Korpen klonkar.
Och där! Vi tittar mot skogen där gran och fur drar sin dunkla mur, ett havsörnspar i Gråvikens mynning.
Liksom oss, grå mot den vita driva.
De turas om att dra över Kyrkviken och kanske hämta en solgädda från Ekholmsnässjön.
Vi förundras men ekarna vid Kyrkviken strand har sett detta i nästan tusen år.
Kattugglan i sitt hål vid ladan grubblar, fast det lär ej båta, över en underlig gåta.

* Elegi = inom poesin och musiken ett melankoliskt och vemodigt sörjande.

Dela Poesihörnan 1