Väder Lidingö

Lidingö måndag 23 juli 2018 v. 30

Senaste kommentaren - Se fler

Anders Bergstedt 23 jul 16:48 om "Förstår inte hur detta kan få fortsätta"

Debatt: Öppet brev till ledamöterna i Lidingös kommunstyrelse

onsdag 23 maj 2018 11:32

Flyktingmottagandet på Lidingö har, under tidigare perioder, i stort sett varit bra. Men efter beslutet i oktober 2017 att säga upp de nyinflyttade efter de två etableringsåren, har allt förändrats. Vill lidingöborna verkligen visa denna avvisande attityd gentemot de nyinflyttade? Vill vi leva i en kommun där i stort sett ingen av alla de flyktingar som kommit till Sverige de senaste åren, och som fått uppehållstillstånd, har möjlighet att bo? Det frågar Kerstin Billinger, Jan-Erik Billinger, Rune Forsbeck och Calle Svensson.

Kommunstyrelsen måste ompröva beslutet att avhysa nyanlända kommuninvånare redan efter två år!

Vi som skriver detta är några av de många som deltar i olika ideella mötesplatser för nyanlända i Lidingö. Under våren har vi märkt att motivationen att delta i bl.a. språkkaféer har minskat hos de nyanlända.

Bekymmer och ångest inför hotet om att inom kort stå utan bostad överskuggar allt annat i deras dagliga tillvaro. De flesta blir snabbt smärtsamt medvetna om att det på öppna marknaden är i stort sett omöjligt att godtas som hyresgäst eller låntagare om man inte har fast jobb.

Kommunens åtgärd i samband med uppsägningarna är att ordna kurser på olika språk i konsten att söka bostad. Det är ett cyniskt sätt att möta de uppsagdas oro och ångest.

De flyktingar som berörs har alla beviljats uppehållstillstånd och har alltså skyddsbehov. De har fått placering på Lidingö i enlighet med den s.k. anvisningslag som riksdagen tog beslut om 2016 med syfte att påskynda etableringen i arbetslivet och integrationen i samhället.

Flyktingmottagandet har, under tidigare perioder, i stort sett varit bra i Lidingö. Kommunstyrelsens majoritet har nu gjort en dramatisk kursändring som vi menar måste uppmärksammas mer än vad som hittills gjorts:
I en intervju i Lidingösidan.se den 3/3-18 ger Bjarni Gudmunsson, enhetschef på teknik- och fastighetsförvaltningen följande fakta: ”I början av 2018 var planerna att staden skulle säga upp 89 kontrakt under året, men siffran har sjunkit till 75. Det rör sig om 86 vuxna personer. I gruppen ingår 17 barnfamiljer med cirka 40 barn”.

Vi undrar, vill lidingöborna verkligen visa denna avvisande attityd gentemot de nyinflyttade? Vill vi leva i en kommun där i stort sett ingen av alla de flyktingar som kommit till Sverige de senaste åren, och som fått uppehållstillstånd, har möjlighet att bo (utom under de två etableringsåren, då kommunen får statliga bidrag)? Stockholm är segregerat och Lidingö bidrar till problemet bl.a. genom det beslut majoriteten i kommunstyrelsen tog i oktober 2017.

Vi vill kommentera några av de argument som kommunstyrelsens majoritet förde fram som motivering för beslutet om kollektiv uppsägning:
Först bostadssituationen på Lidingö, som förvisso är knepig, vilket den är också på andra håll. Har kommunledningen övervägt att utöka antalet tillgängliga etableringsbostäder för de nyanlända? Bland de förordningar som regeringen antog i anslutning till lagen om bosättning 2016 fanns möjligheter till förhandlingar och även till ekonomiskt stöd för att klara av den situation som anvisningarna om bosättning kan skapa, men vi vet inte om kommunen sökt sådana lösningar. Kanske är det inte brist på medel som är problemet – kommunen hade ju ett överskott förra året på 146 miljoner. För ett par år sedan hade kommunen för avsikt att bygga enkla, billiga bostäder – vad hände med det?

Kommunstyrelsens ordförande har gett ett mer idémässigt präglat argument för beslutet: – likabehandlingsprincipen ska gälla, alla lidingöbor ska behandlas lika, ha samma rättigheter och skyldigheter.

Men vi står inte på samma startlinje! En nyinflyttad som flytt från kriget i Syrien har inte samma förutsättningar som de flesta av oss andra lidingöbor, åtminstone inte ännu. Skälet är inte bara vad de bär med sig av traumatiska upplevelser, utan också av mer uppenbara skäl – det tar tid att lära språket, få barnen att landa i förskola/skola, knäcka de sociala och kulturella koderna och att skaffa ett jobb! Likabehandlingsprincipen riskerar att bli både inhuman och kontraproduktiv – t.o.m. skrämmande – om inte våra olika förutsättningar vägs in. Ett gott samhälle verkar för att ge sina medborgare så likvärdiga förutsättningar som möjligt.

Vi uppmanar kommunstyrelsen att istället låta främjandet av integration och mänskliga rättigheter vara de vägledande principerna. Beslutet om uppsägningar får olyckliga konsekvenser vad gäller integrationen och slår särskilt hårt mot barnfamiljerna. Barnen rycks på nytt upp från förskola/skola och kompisar och de ser och anar föräldrarnas oro och ångest. Vuxnas oro för boendet påverkar studierna, fokus flyttas redan efter första året från studier till bostadssökande och tröstlöshet. Detta är en situation som vi varken vill eller kan acceptera. Vi är övertygade om att majoriteten av Lidingös befolkning vill leva i en kommun som präglas av humanitet, långsiktighet, trygghet och gemenskap.

Därför uppmanar vi kommunstyrelsen att skyndsamt ompröva sitt olyckliga beslut och söka kreativa lösningar, inte minst vad gäller barnfamiljerna. De investeringar i integrering som redan gjorts med allmänna medel får inte förslösas genom ett kortsiktigt och otillräckligt analyserat beslut!

Vi vill ställa följande frågor till er i kommunstyrelsen:
1. Har kommunen använt sig av de möjligheter som erbjuds i regeringens förordningar i anslutning till anvisningslagen? Har en barnkonsekvensanalys av oktoberbeslutet gjorts och vad säger den?
2. Hur ser handlingsplanen inför etableringstidens avslutning ut?
3. Är kommunen beredd att bygga enkla, billiga bostäder?
4. Har kommunstyrelsen diskuterat åtgärder för att undvika att Lidingö, i ännu högre grad än i dag, blir ett segregerat område?

Med vänliga hälsningar
Kerstin Billinger, aktiv i Vänverksamheten
Jan-Erik Billinger, aktiv i Vänverksamheten
Rune Forsbeck, verksam i Ansgarskyrkans Diakoniråd
Calle Svensson, verksam i Ansgarskyrkans Internationella Kommitté

Dela Debatt: Öppet brev till ledamöterna i Lidingös kommunstyrelse

Kommentarer

Kerstin Billinger, Calle Svensson 2018-05-31 11:01

Brevväxling med Lidingöpolitikerna angående de uppsagda bostadskontrakten för nyanlända lidingöbor.

Tack för ert svar 05-26 på vårt Öppna brev 05-23 .

Vi saknar dock svar på våra frågor om de nyanländas framtid och kommunens beredskap att medverka i och underlätta det integrationsarbete som avbryts i och med beslutet att säga upp boendet efter en inledande tvåårsperiod.

Förvaltningsrätten har gett Lidingö Stad rätt vad gäller det rent lagliga i att säga upp andrahandskontrakten efter de inledande två åren. Att det är formellt möjligt rent juridiskt innebär dock inte att det därmed också är rätt moraliskt och medmänskligt.
Frågan är också om uppsägningarna är i enlighet med bosättningslagens intentioner: att göra det möjligt för de nyanlända, efter att de beviljats uppehållstillstånd av Migrationsverket och blivit kommunplacerade i Lidingö, att fullfölja sina svenskstudier och därmed göra sig redo för att skaffa jobb och egen försörjning och komma tillrätta på olika sätt i sin nya hemkommun. De två åren då statliga bidrag utgår, är naturligtvis för kort tid för att landa och börja utveckla rötter i det nya sammanhanget. För en del kan det gå,men för de flesta tar det fyra fem år att komma till en punkt där de kan försörja sig själva på den ort där de blivit placerade. Det abrupta avbrott i etableringen som förlust av bostad innebär, leder till stress och ökade svårigheter att ta till sig språket och utveckla de nätverk som är nödvändiga för att finna ett permanent boende.

När vi lärt känna nyanlända i samband med prata svenska-kaféer och dylikt har vi fått klara signaler om att behov och förväntningar vad gäller bostad genom kommunens försorg handlar om att få tid till integration genom egen försörjning. Först därmed har de flesta ekonomiska möjligheter att skaffa ett permanent boende. De är tacksamma för de andrahandskontrakt de blivit tilldelade inledningsvis men har ambitioner att reda sig själva och komma från det provisoriska boendet så fort de får råd.

Lidingö Stads motdrag för att lindra chocken för dem blivit uppsagd är att ordna kurser i hur man söker bostad på öppna marknaden. Detta måste närmast betraktas som ett hån med vetskapen om hur bostadstillgången är i både staden och regionen. Få av de nyanlända,om någon,har lyckats skaffa sig permanent bostad i Lidingö utan höga kontantinsatser eller betalningsförmåga för höga hyror.

Kommunen måste enligt socialtjänstlagen erbjuda understöd för dem som blivit uppsagda och utan bostad. Några har med kommunens förmedling fått erbjudande om att hyra bostad någon annanstans i Sverige, dock till hyror som är omöjliga om inte åtminstone en i familjen har jobb. Resultatet blir att Lidingö kommun övervältrar sociala kostnader på andra kommuner. Detta kan inte ha varit riksdagens intentioner när bosättningslagen beslutades 2016.

Kommunalrådens svar var tyvärr inte klargörande när det gäller de frågor som vi ställt. Nu efterlyser vi tydliga och konkreta svar på frågorna!

Vi lidingöbor måste fråga oss: Vill vi som bor och röstar i Lidingö verkligen vara styrda av politiker som visar denna avvisande attityd till våra nyanlända grannar? De är medmänniskor som i framtiden kommer att bidra positivt till stadens utveckling och välstånd – om de rätta förutsättningarna ges vid starten.

Återigen med vänliga hälsningar
Kerstin Billinger
Jan-Erik Billinger
Rune Forsbeck
Calle Svensson

Anna Rheyneuclaudes (M), Birgitta Sköld (LP), Carl-Johan Schiller (KD) 2018-05-26 00:57

Lidingö tar ansvar för mottagandet av nyanlända

I en text på Lidingösidan (25/5) skriver Kerstin Billinger, Jan-Erik Billinger, Rune Forsbeck och Calle Svensson att kommunstyrelsen fattat ett olyckligt beslut med anledning av uppsägningen av de temporära hyreskontrakten för de nyanlända efter den två-åriga etableringsfasens slut. De vill även att Kommunstyrelsens beslut omprövas.

Förvaltningsrätten har givit Lidingö stad rätt i sin tolkning av bosättningslagen. I sitt domslut konstaterar förvaltningsrätten att kommunstyrelsens beslut att säga upp de temporära andrahandskontrakten för nyanlända efter den tvååriga etableringsfasen inte strider mot lag eller annan författning.

Bosättningslagen har varit kritiserad allt sedan dess tillkomst för att inte ta hänsyn till bostadssituationen i anvisningskommunen. Det råder stor brist på bostäder i Stockholmsområdet. Många personer konkurrerar om de bostäder som finns. Ovanpå detta har det skett en mycket omfattade asylinvandring. Regeringen har dessvärre hittills ignorerat det högst rimliga kravet på att ta hänsyn till kommunernas bostadssituation. Trots regeringens ignorans och genom stora ansträngningar har Lidingö ändå lyckats klara av sina åtaganden enligt anvisningslagen och tagit ansvar.
Samtidigt som en del nyanlända ute i kommunerna befinner sig i slutet på sin etableringsfas kräver Migrationsverket att kommunerna ska ta emot ännu fler som ska påbörja sin tvååriga etableringsperiod.

Frågan som då uppkommer är hur länge man kan betraktas som nyanländ i Sverige. De som anvisas till kommunerna i egenskap av nyanlända har redan vistats i Sverige under en relativt lång period, vanligen på förläggning hos Migrationsverket. Sedan följer den tvååriga etableringsfasen ute i kommunerna. Om vi ska upprätthålla den skattefinansierade välfärdsstatens generösa åtaganden finns det en tidpunkt där statens ansvar byts mot individens eget ansvar. Lidingö har tolkat det som att de nyanlända blir vanliga Lidingöbor efter etableringsfasens två år. I samband med etableringsfasen slut upphör också staten med sin finansiering.

En viktig princip som vi självklart beaktat är kommunallagens krav på att behandla alla invånare i kommunen lika, den så kallade likabehandlingsprincipen. Det handlar om rättvisa. Den principen är också viktigt att försvara. Lidingö stad satsar avsevärda resurser direkt när de nyanlända anlänt till Lidingö; de nyanlända får ett boende och tillsammans med ett flertal aktörer görs en individuell etableringsplan för varje individ, som bland annat innehåller språkträning, samhällsorientering, komvux, praktik etcetera. Samtidigt påbörjas insatser för att lära de nyanlända att söka jobb och bostad över hela Sverige. Staden ställer tydliga krav: Målet med integrationen är att de nyanlända så snabbt som möjligt ska komma i egen försörjning. Två år är en lång tid om man anstränger sig och tar till vara på tiden väl.

Migrations- och integrationspolitiken är även en statlig angelägenhet. Den förda regeringspolitiken har lett fel och hanterar inte de problem som uppkommit som en konsekvens av det omfattade mottagandet. Trots att det gått snart fyra år kan inte den rödgröna regeringen svara på hur jobben ska växa fram för de nyanlända och vilken sorts bostäder de ska bo i utan att skattebetalarna tvingas skjuta till stora belopp i bidrag. Vi menar att det inte duger att skyffla över problemen i kommunernas knä. Vi önskar att medborgarna snarast får ett trovärdigt och långsiktigt hållbart svar. Som det är nu smiter den rödgröna regeringen från både notan och ansvaret för den misslyckade politiken.

Anna Rheyneuclaudes (M)
kommunstyrelsens ordförande i Lidingö stad
Birgitta Sköld (Lidingöpartiet)
vice ordförande i kommunstyrelsen i Lidingö stad
Carl-Johan Schiller (KD)
ledamot i kommunstyrelsen i Lidingö stad

Inga Hansen Puke 2018-05-24 07:36

Tack för ett mycket bra och viktigt inlägg i debatten! Många är vi som instämmer med de fyra debattörerna men tyvärr sämre på att göra vår röst hörda. Med vänlig hälsning

Anna Bolin 2018-05-23 15:35

Författarna ovan tycks inte förstå att alla inte vill ha nya enkla bostäder eller att segregationen ska minska. Jag bor på Lidingö för att det är säkert och vill fortsätta ha det så. Vill man bo i andra typer av kommuner är det ju fritt att flytta till delar av Stockholm eller tex Botkyrka.

Lidingö tar genom den kommunala skatteutjämningen redan ett mycket stort ansvar för andra kommuner som har det svårare. Vi behöver inte samtidigt försämra vår kommun.

Iréne Borgenvik Sverigedemokraterna Lidingö 2018-05-23 15:20

Det är bra att Sverige och svenskar är humana men jag blir fortfarande förbryllad över hur en del kan tycka att det är ok att flyktingar och asylsökande ställer villkor för att de ska vilja lära sig svenska, integreras till det svenska samhället, vilja arbeta osv. De har fått en möjlighet i Sverige, gör det bästa av den då! I bostadsfrågan på Lidingö, har kommunstyrelsen handlat helt enligt lagen och det ska och måste vara "allas lika värde" som gäller. Vi har ont om bostäder och det finns åtskilliga kvinnor som inte kan flytta ifrån våldsamma män pga bostadsbrist. Ungdomar som vill bli självständiga och flytta hemifrån. Äldre som blivit ensamma och vill flytta tillbaka till "sitt Lidingö" där de växte upp. Kommuner ska i första hand värna om sina egna medborgare, men bosättningslagen tvingar dem att ta emot flyktingar och asylsökande. Dessa flyktingar och asylsökande har redan varit i landet under en tämligen lång period och det är faktiskt människor som klarat av att anlita någon eller några som hjälpt dem att fly, välja Sverige som land mm. De är alltså kompetenta nog att ta tag i problem. Vi kan inte tolerera att de ställer villkor för att lära sig svenska. Vi har idag många som precis fått medborgarskap i Sverige, men inte kan många ord på svenska eller engelska och det är en mycket besvärlig situation, speciellt om de behöver hjälp i akuta ärenden och inte kan göra sig förstådda. Vi måste kräva att de lär sig språket, anpassar sig till svenska värderingar och inte tar hit de värderingar de flydde ifrån. Ömsesidig respekt ska det vara, det är inte bara vi som ska anpassa oss efter dem. Beträffande oro och ångest, finns det gott om den varan bland svenskar också. Poliser som riskerar sina liv till en toklåg lön med dito låg pension. Vårdpersonal som sliter ut sig. Pensionärer som inte har råd att bo utan blir hemlösa. Kvinnor som inte vågar promenera efter mörkrets inbrott eller vågar bära handväska. Kvinnor som får gömma sig undan hot och våld. Vi ska inte glömma dem.

Kommentera

Fler artiklar från Debatt

Upplev Lidingö

Äta. Bo. Sevärdheter. Barn på ön. Resa till Lidingö. Fakta

Senaste kommentarerna

Annonser

Annonser från Google