Debatt: Insatser finns för barn och unga med omfattande frånvaro

tisdag 4 december 2018 08:51

Det räcker nu! Psykisk ohälsa hos unga är en utmaning samhället behöver möta bättre än vad som är fallet idag. Unga med hög skolfrånvaro är en grupp som riskerar att utveckla ohälsa och olika former av psykisk ohälsa är också en vanlig riskfaktor för att utveckla skolfrånvaro. Närvaro i skolan är avgörande för lärande och utveckling. Barn och ungas önskan och behov är att gå i skolan och att vara som alla andra, därtill är skolan den största skyddsfaktorn för att hindra ett framtida utanförskap.

Långvarig och omfattande skolfrånvaro förekommer hos ett stort antal elever och tycks öka för varje år som går. Detta sägs med viss reservation då det saknas systematiska och tillförlitliga utvärderingar över tid. I TV4:s Kalla fakta igår den tredje december presenterades siffror som är högre än de nationella undersökningar som gjorts av Skolverket (2008 och 2010) samt Skolinspektionen (2016). För oss som arbetar med dessa unga/den här frågan, är siffrorna på inget sätt överraskande.

Det är dystra siffror framförallt utifrån det lidande frånvaron skapar för eleven och hens familj samt vetskapen om att det finns effektiv hjälp att få. Problemet med frånvaro är inte unikt för Sverige, vi ser samma utveckling i övriga nordiska länder. Även om det saknas tillförlitlig statistik kring omfattningen så finns det en ökande medvetenhet om förekomsten. Som ett led i detta kan nämnas att Nordiska ministerrådet har bjudit in till rundabordssamtal sjunde december för att lyfta frågan.

Vi, artikelförfattarna, har alla lång erfarenhet av att arbeta med eller nära barn och unga med långvarig skolfrånvaro. Från statliga utredningar, genom forskning, i kommunala verksamheter och som externa aktörer. Vi möter dagligen unga och familjer som kämpar för att klara av en extremt påfrestande situation där de inte sällan möts av fördomar och kommentarer som ”du kan om du vill” och ”om bara ni föräldrar satte ordentliga gränser så skulle barnet komma till skolan”. Detta är en förenklad och felaktig slutsats som bara leder till att familjen hamnar i skam och skuldbeläggande av sig själva. De unga vi träffar är inte lata eller omotiverade, de är kompetenta och kämpar för att gå till skolan men saknar i sin nuvarande situation nödvändiga förutsättningar.

Vi ser föräldrar, skolor, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri och andra aktörer som inom ramen för sitt föräldraskap eller sina uppdrag anstränger sig hårt för att hitta lösningar. I regel har föräldrar och lärare gjort allt de kan för att åtgärda frånvaron. ”Allt man kan” är dock inte samma sak som ”allt som går att göra”. Ett första steg i ett framgångsrikt arbete med frånvaro är att identifiera vilka kompetensbrister som finns och ta reda på vem som kan erbjuda mer kunskap. Problemet med skolfrånvaro är för komplext för att endast vara en aktörs ansvar - bakom långvarig skolfrånvaroproblematik döljer det sig ofta ett flertal orsaker och vi måste ta reda på hur det är just för den enskilda eleven. Då orsakerna är komplexa behöver lösningarna vara sammansatta och individanpassade utifrån den enskilda eleven och hens omgivning. Att en insats behöver vara unik betyder dock inte att hjulet ska uppfinnas på nytt för varje individ, tvärtom så ställer det ännu större krav på att det finns systematiserade metoder för att ta reda på vad den enskilda individen behöver. Det finns vetenskapligt baserade insatser för att komma till rätta med frånvaro och det finns goda exempel där man systematiserat och organiserat sitt arbete så att det främjar närvaro, förebygger frånvaro och erbjuder adekvat hjälp då frånvaron är ett faktum.

Lidingö, Ludvika, Örebro och Sundsvall är exempel på kommuner som arbetar över förvaltningsgränserna utifrån kända framgångsfaktorer. Ett flertal av dem har hittat fungerande samverkansformer mellan socialförvaltning, utbildningsförvaltning och andra aktörer av betydelse till exempel arbetsmarknadsenheten och barn- och ungdomspsykiatrin. De har ett tydligt gemensamt mål, att förhindra att fler elever hamnar i omfattande frånvaroproblematik och att hitta effektiva metoder för de som redan drabbats. Det finns även enskilda skolor som byggt in strategier för tidig upptäckt och skapat program för återgång till skolan i sitt elevhälsoarbete. Skolorna i Kolsva är goda exempel på detta, med väl kända och framgångsrika arbetssätt sedan ett tiotal år.

Vi menar att man måste se på de goda exemplen som faktiskt finns - vi har inte tid att ödsla de här barnens liv och de resurser som går till spillo.

För att snabbt skapa en förändring ser vi följande förslag:
1. Öka kunskapen- använd de goda exemplen/aktörerna som finns
2. En skola för få är en skola för alla – alla elever gynnas att ha personal med ett inkluderande förhållningssätt. Vi behöver utveckla arbetet kring tillgängliga lärmiljöer och öka relationskompetensen hos de vuxna i skolan.
3. Systematisera och organisera arbetet så att möjlighet att sätta in rätt stöd ökar. Kartlägg och låt eleven själv vara huvudperson.
4. Samverka över förvaltningsgränserna och skapa modeller som hindrar att en elev kan nekas stöd på grund av ekonomi eller konflikter angående vem som har ansvaret för frågan.

Vi vill alla bidra till en samhällsförändring för dessa barn och unga!

Ann Lindström Gottfridsson – Chef/projektledare Lidingömodellen, Lidingö stad
Susanne Axelsson – Chef Elevhälsa/resurs VBU, Ludvika och Smedjebackens Kommun
Johan Hallberg – Rektor Kolsva skolområde
Malin Gren Landell – Leg psykolog, med dr
Marit Sahlström – f.d Oneeighty
Ia Sundberg Lax – Chef Magelungen Hemmasittare
Robert Palmér – Magelungen Utveckling AB
Martin Karlberg – Skolforskare, Uppsala universitet
Azita Iranipour – Enhetschef Centralt skolstöd Örebro kommun
Annika Backström – Kanslichef Socialtjänsten Sundsvall

Dela Debatt: Insatser finns för barn och unga med omfattande frånvaro

Kommentarer