Väder Lidingö

Lidingö måndag 23 juli 2018 v. 30

Senaste kommentaren - Se fler

Anders Bergstedt 23 jul 16:48 om "Förstår inte hur detta kan få fortsätta"

Nu går ridån upp igen!

lördag 17 mars 2018 11:26

De som sedan en tid saknat Inger Grimlunds kåserier får här äntligen förklaringen till uppehållet, skriven på gamla tangenter men med nytt minne. Tacken för gamle macen avlöses nu med glädjetjut för den nye macen. Äntligen hamnar bokstäverna i rätt ordning.

Tack och lov för det. Snön utanför mitt fönster börjar återigen betyda någonting för min lust att fantisera om det som händer – där det händer! Här och nu.

I snart en månads tid har ridån varit nerdragen och sinnet har tagit paus – kanske välbehövlig, vad vet jag. Hur kan det komma sig att världen tystnar bara för att datorn vägrar skriva åt mig. Efter åtta års samarbete sa den goda Macen - Hej då!

Kunde det vara sant att hen inte längre ville kännas vid mig, Inger Grimlund! Vi som haft så kul tillsammans och det finns ingen annan än hen som jag delat så många hemligheter med. För att inte tala om alla fotografier som hen glufsat i sig med välbehag, både sommar och vinter. Härliga bilder på läckra maträtter med färg och vyer från Lidingöbron i morgonljus och vinterkyla – ja här har jag samlat motivet i en mapp och drömde om att kunna göra en utställning med Bron som tema.

Men vart tog allt detta vägen? Jag stirrade in i dataskärmen utan att få svar. Expertis tillkallades och sladdar drogs om, hit och dit, in och ut. En gång blixtrade det till, hoppet tändes men bara för att släckas efter några minuter. Jag undrar vad jag gjort för ont? Visst har jag överbelastat skrivbordet med aktuella dokument och bilder så det ibland inte fanns plats för en enda liten rolig emoij att ta sig in på skrivbordet. Men ändå!

Om jag ska vara riktigt ärlig så måste jag nog erkänna att jag nonchalerat vissa förvarningar och olydnad. Bilder och texter har flutit ihop och en viss tröghet och ovillighet att göra det jag bett om, har infunnit sig då och då. Man – vadå! Inte behövde Macen lägga av helt och hållet för det.

Men så var det i alla fall. Där stod den kall och oåtkomlig men med ett innehåll av unikt slag. Frågan var bara hur man skulle kunna operera datorn för att få ut det värdefulla innandömet. Den frågan är olöst än i dag.

Däremot, kära vänner, skriver jag på en ny Mac med oanade möjligheter för framtiden. Jag går på upptäcksfärd genom datorernas magiska värld, inget är sig likt men jag installerade i alla fall mitt gamla tangentbord istället för det lilla eleganta, trådlösa som hörde till. I går var jag på kurs i Täby för att lära känna den nya datavärlden. Eleverna stod där med sina platta ”paddor” medan min nya Mac fick bli hemma – den är för stor och tung för en gammal tant!

Här packar Peter Bäckstam upp min nya Mac. Foto: Inger GrimlundHär packar Peter Bäckstam upp min nya Mac. Foto: Inger Grimlund
Vilken fantastisk maskin jag nu har på mitt skrivbord! Jag tänker på min första dator på Svensk Damtidning – vi betraktade nyheten med skepsis – nog dög vår lilla Facit skrivmaskin…

Men det tog nog kanske tre dagar så var vi alla överens – vilken fantastisk uppfinning den nya ”skrivmaskin” var. Man kunde korrigera och redigera texterna till det bättre.

Och så kom faxen! Så häftigt! Jag minns att Tore Wretman, då bosatt i Frankrike, blev hänförd och frågade mig: ”Behöver jag bara lägga manuset i faxen så kommer det ut hos dig på redaktionen!”

Ja, så var det. Hade Tore levt i dag hade han säkert varit med mig på lektionen i Täby.

En som inte skulle varit intresserad av ämnet dator var min vän Ingvar Kamprad. Han litade på papper och penna. I mina gömmor har jag några brev från Ingvar som bevis och vi hörde nyss på nyheterna att han skrivit sitt testamente för hand – med papper och penna!

Själv är jag numera så darrhänt att jag tacksamt skriver detta med hjälp av min nya dator. Med det har ridån gått upp för ännu en ny akt i datorernas spännande drama.

Text: Inger Grimlund

Dela Nu går ridån upp igen!

Kommentarer

Kerstin Norberg 2018-03-17 12:57

Inger, så härligt att höra att du har en fungerande dator igen! Och så roligt att läsa din historia om datorn genom tiderna.
Jag har gjort ungefär samma resa sedan jag 1981 började som redaktör för en tidning. Då var det IBM-skrivmaskin med kula och korrigeringsband som gällde. Man skrev ut manusen på små manuslappar och gjorde sättningsanvisningar för hand, skickade med posten, och fick vara glad om tågen gick i tid för att få iväg manusbunten till tryckeriet och att få tillbaka spalterna så att man kunde hålla utgivningsschemat.
Det roliga tog sedan vid när man klippte och klistrade dessa spalter vid ljusbordet och ritade in bilderna. För mig var det en högtidsstund.
Så småningom ersattes skrivmaskinen med en inskrivningsterminal, där man genom att lägga in diverse koder framför textavsnitten fick rätt typsnitt, spaltbredd och mellanrum. Detta skickades sedan via modem till tryckeriet, och det var alltid lika spännande att följa att linjen var öppen så att sändningen fungerade. Så småningom kom spalterna tillbaka, i ett kuvert via budbil, men fortfarande var det ljusbord och klippa och klistra som gällde.
Men sedan kom revolutionen med Mac, där man direkt i datorn kunde bryta om sin tidning. Och det var lika kul som att sitta vid ljusbordet!
Tänk, vilken revolution vi har varit med om under dessa år!

Kommentera

Fler artiklar från Kultur & Nöje

Upplev Lidingö

Äta. Bo. Sevärdheter. Barn på ön. Resa till Lidingö. Fakta

Senaste kommentarerna

Annonser

Annonser från Google