Kanske hade en mobil gjort skillnad

onsdag 22 augusti 2018 11:55

Om flydda tider, då mobilen inte ens var påtänkt, än mindre uppfunnen, handlar Karin Wallgrens kåseri. Idag kan enkla missförstånd och plötsliga situationer lösas på ett enkelt sätt, förr tog det lite längre tid. Men det mesta fungerade ju faktiskt även före mobilens intåg.

Det är roligt att gå på bröllop men inte fullt så roligt om något, eller någon går fel. Vi kan kalla henne Henrietta. Hon är en av dessa seniorer som ofta har något intressant att förtälja. Häromdagen berättade Henrietta om när hon var bjuden på bröllop för många år sedan och hur hon då på utsatt dag och tid infann sig i kyrkan finklädd så som anstår en bröllopsgäst. Hon hälsade till höger och vänster på de närmaste gästerna och nickade bekräftande ”Jodå, visst känner hon både brud och brudgum”. Även om hon tyckte för sig själv att nog var det lite märkligt i alla fall att hon inte kände igen någon av de andra gästerna.

Men så spelades bröllopsmusiken och alla reste sig för bruden som nu leddes fram av sin far. Då först, stod det klart för Henrietta att hon befann sig på fel bröllop och i fel kyrka. Inte nog med att hon inte kände igen någon av gästerna, hon kände varken bruden hennes far eller brudgum. Så dags att upptäcka fadäsen, nu var det bara att sitta still i båsen och hålla god min. Detta var för rätt många år sedan, långt innan mobilernas intåg, som idag är i snart sagt var mans ägo. En mobil hade ju på ett tidigt stadium rett ut fakta som när var hur. Tilläggas kan att det var till Gustaf Adolfs kyrka som Henrietta hade infunnit sig istället för Adolf Fredriks kyrka.

Längre tillbaka var det en gästprofessor från Västtyskland, som säkert hade uppskattat en mobil även han, om sådana funnits. Professorn och hans fru hade gått runt och sett sig omkring i huvudstaden och skulle nu ta tunnelbanan. Men på T-centralen var det så mycket folk att dörrarna hann slås igen innan Professorn kom på, varpå tåget med frun åkte iväg och han blev kvar på perrongen. "Hon tar förstås nästa tåg tillbaka," tänkte Professorn. Men inte kom hans fru med nästa tåg och inte nästa heller och han började bli riktigt oroad.

Vad hade hänt?! Jo! Frun hade mycket riktigt tagit nästa tåg tillbaka men tröttnade snart på att stå där och vänta och helt sonika tagit en taxi till hotellet. Och där befann hon sig, kanske med en cool drink i handen vad vet jag, när maken sent omsider infann sig. Deras hemstad Berlin, var ju en isolerad stad under många år. T-centralen i Stockholm med tunnlar i olika plan blev därför en annorlunda erfarenhet. Inte lätt besökare att finna sig tillrätta i en så kaotisk trafikhub, men frun klarade det i alla fall galant.

Text: Karin Wallgren